- De som känner mig höjer nog på ögonbrynen.
Jag är ju en pratare, inte en skrivare... men nu ska jag utmana mig själv! Går inte livet ut på det? Att ständigt utmana sig själv och se vart det leder?

Det blir nog lite huller om buller.

Ibland blir det lite av dagboksinlag, kanske. Ibland tankar kring WE, hästar och ridning i största allmänhet. Tänkte inte avgränsa mig för mycket. Bara det här med att skriva får räcka fint som utmaning i nuläget. :D
Ni som orkar läsa, var så goda. Om ni inte gör det, så förstår jag det också.

Liten tillbakablick:

Visst är det ibland märkligt, vilka vägar livet tar. Man tror att man ska "bli" något eller någon och så vips, så är man någon helt annanstans och gör sådant man kanske inte tänkt från början.
Sedan finns förstås de som vet vad de vill redan från allra första början.
- Hur har det varit för er? Är ni på den plats i livet där ni alltid visste att ni skulle hamna, eller blir ni ständigt överraskade av er själva?

Sökte till teknisk linje. Hade en lite återhållet skeptisk mamma i bakgrunden som frågade hur pass intresserad av matematik jag var. Hon hade inte riktigt sett det intresset vare sig i tal eller handling tidigare och tekniska utbildningar... ja det innehåller väl en del matte? Men hur svårt kan det vara, liksom? Sökte till tekniskt program på gymnasiet.
Gick där ett halvår. Knappt. Det var inte så spännande och matten var hemsk. Smärre livskris uppstod. Nähä. Jag var ingen tekniker eller ingenjör. Vad sjutton var jag då?
Kommunen hade nån sorts grupp för folk i min ålder som inte går i skolan. För att få studiebidrag så skulle jag vara med där och vi skulle lära oss att betala räkningar och existera i verkliga livet. Vi fick små klistermärkesstjärnor på våra mappar när vi gjorde klart nån uppgift. Intressant. Gav ytterligare ett perspektiv på livet. Men jag tänkte att jag nog skulle lära mig mer än bara existera (fast jag i efterhand har förstått att det mesta i livet går ut på just det, egentligen).
En bekant till mig hade sökt till ridsportgymnasiet på Strömsholm och ja, varför inte? Jag hade haft ponny och häst sedan jag var 8 år gammal och det är klart att jag gillar hästar! Bara att söka! Under tiden praktiserade jag hos Sara Grönvall, dressyrryttare med flera hästar som behövdes ridas fram och skrittas av. Fick ett lärorikt halvår hos henne medan jag väntade på att få börja mina studier på Strömsholm.